Den här lämningen finns inte registrerad i Kulturmiljöregistret och har alltså inte officiellt ”upptäckts” tidigare. Det kan tyckas märkligt, för visst är den rätt lätt att se i jämförelse med flera av de andra lämningarna du stöter på under den här turen.

Många av våra kända kulturmiljölämningar har upptäckts i samband med arkeologiska inventeringar som utfördes i omgångar under 1900-talet. Då vandrade skickliga inventerare runt, bokstavligt talat över stock och sten, för att hitta fornlämningar och registrerade dem i vårt nationella register.

Att just den här inte upptäcktes kan bero på en rad anledningar. Den troligaste är att vegetationen på platsen var lägre och tätare än idag och att inventeraren helt enkelt missade lämningen för att den inte gick att se.

Du står nu vid ett stort odlingsröse, ett av många i närområdet. Hit har människor släpat sten för att frigöra odlingsbara markytor. Eller skulle det kunna vara ett gravröse?

Ibland är det svårt att avgöra skillnaden mellan ett odlingsröse och ett gravröse. Ibland kan det finnas gravrösen gömda bland odlingsrösen. Rent praktiskt är den definitiva skillnaden att ett gravröse innehåller en eller flera begravda människor, och det är sällan lätt att se utan att man genomför en arkeologisk undersökning och plockar isär röset.

Det här röset skulle kanske kunna vara en sådan där luring, eftersom det är mycket större än de andra odlingsrösena i området.