Tillsammans i efterlivet

För att fira Alla hjärtans dag har vi gått tillbaka i våra arkiv för att kunna berätta om ett ovanligt arkeologiskt fynd här i Halland: en grav från yngre bronsåldern med två individer i samma urna.

År 1966 grävdes den så kallade ”Hög 64” ut i Snöstorp. Det ganska oromantiska namnet härstammar från 1920-talet när fornlämningarna i Snöstorps socken inventerades och numrerades.

Hög 64 före och under utgrävningen 1966.

Här i Norden under den yngre bronsåldern (ca 1300–500 f.Kr.) kremerades och begravdes människor i urnor som ibland placerades i gravhögar. Det var dock långt ifrån alla som begravdes på detta sätt eftersom det hittats betydligt färre gravar från denna tidsperiod än vad hela befolkningen skulle ha gett upphov till. Man kan nog anta att de personer som begravdes i ståtliga högar var socialt högt uppsatta individer.

Ofta byggdes dessa högar för en grav som placerades centralt i högen, och senare kunde högen ”fyllas på” med nya begravningar som grävdes ner i den under yngre bronsålder till och med äldre järnålder. Ibland kunde flera hundra år gå mellan begravningarna i samma hög, så de har helt klart varit imponerande markörer i landskapet som människor har dragits till under lång tid.

En så kallad profilritning av Hög 64 i genomskärning. I toppen syns grav A 1 bredvid gropen efter en flaggstång som stått på högen.

Hög 64 i Snöstorp bestod av skikt av sand och torv, och i den hittades 6 gravar. En av gravarna hade kluvits på mitten av en flaggstång som prytt högens topp i början av 1900-talet.

De separata gravarna består av urnor innehållande kremerade kvarlevor. De har sänkts ner i varsin så kallad stenkista i högen, och sedan täckts över.

När kvarlevorna i Hög 64 analyserades visade det sig att graven ”A 4” (arkeologer älskar att numrera sina fynd) innehöll två individer: en man och en kvinna, båda vuxna. De övriga urnorna i Hög 64 innehöll alla enskilda, vuxna individer, varav de flesta var i vad vi idag skulle kalla medelåldern. 


I Grav A 4 fanns även benfragment av får, och en fragmentarisk järnkniv. Det är ett mycket ovanligt föremål att hitta i en grav från yngre bronsåldern (ett järnföremål ett par hundra år innan järnålders början!) och man kan anta att den har importerats. Kanske har fåret placerades i graven som ”mat på resan”, och den exklusiva kniven kan ha givits som gravgåva för att ge ett symboliskt skydd åt de döda.

Dubbelgravar som denna är ovanliga fynd i Halland, men värt att nämna är också ett förromerskt gravfält (ca 500 f.Kr – Kr.f.) i Tjärby där 74 begravda individer har påträffats, varav 12 är begravda tillsammans med någon. Tre av dubbelgravarna var för vuxna individer, två av gravarna var för en vuxen tillsammans med ett barn, och den sjätte innehöll kvarlevor av en tonåring och av ett spädbarn.

Det råder inte allt för mycket tvivel om att dessa ovanliga gravar är för individer som hade täta band till varandra när de var vid livet, och antagligen även täta känslor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s