Vintern 2015–2016 utfördes renoveringsarbeten i Gällareds kyrka. Då trägolvet i den sydvästra delen av långhuset avlägsnades upptäckte hantverkarna en liten ask med lock under golvbrädorna. Den lilla asken (10,7 x 6,8 x 5,3 cm) bestod av furuträbitar sammanfogade med järnspikar. Locket satt löst då spikarna som en gång förseglat asken hade rostat sönder. I asken låg en liten hoprullad textil.
Äldre kulturlager och medeltida konstruktionsdelar fanns bevarade under kyrkgolvet och Kulturmiljö Halland kopplades in för att utföra en arkeologisk förundersökning. Det var anledningen till att undertecknad, några dagar efter att den lilla asken hade hittats, anlände till platsen och fick se det sällsamma fyndet.
Renoveringsarbetet följdes av ordförande i Gällareds församlingsråd, Uno Andersson, som försynt undrade om det möjligen kunde vara flortunna små ben som låg i textilen. För att få klarhet i frågan kontaktades osteolog Emma Maltin vid Bohusläns museum.
Den osteologiska analysen visade att 23 små mänskliga ben, varav det största inte var större än 7,3 mm, satt fastklibbade i intorkad mjukvävnad på textilens insida i ungefärlig anatomisk position. Fostret bedöms ha dött i fostervecka 1) nio.
Det stod då klart att den lilla asken var en kista, och textilen en svepning. Askens placering under kyrkgolvet indikerade att den lagts dit vid själva golvläggningen av kyrkan år 1831. Slående var den stora omsorgen om detaljer som vittnade om att det lilla fostret fått en ytterst sorgfällig behandling efter sin död. Asken hade fått fint fasade kanter och textilen hade noggrant fållats. Omsorg om det lilla fostrets salighet visade också den förälder som i hemlighet såg till att det hamnade i vigd jord genom att i hemlighet placera det under kyrkgolvet.
Fyndet knyter an till traditionen med foster som begravdes i hemlighet inom kyrkor och vigd jord. Fosterkistor är små kistor med lock tillverkade för att förvara små foster efter missfall och abort. Då odöpta foster, enligt kyrkliga rättsregler, inte fick begravas inom kyrkogården eller kyrkan har begravningen av dessa under århundradenas lopp lösts på olika sätt. I lönndom har de små kistorna placerats i dolda utrymmen i kyrkan, som exempelvis i ventilationshål, i springor i väggar, under kyrkgolvet och i kyrkmuren. Utseendet och storleken på dessa kistor varierar. Det som fanns att tillgå i materialväg i närmiljön har använts. Det förekommer dekorerade kistor med målade eller inristade mönster, medan andra är mer enkla utan dekor. Även behållare av återvunna föremål såsom cigarrlådor, tändsticksaskar och smörlådor förekommer. Ibland har de små fostren fått en svepning av linne- eller bomullstyg innan de placerats i kistan. Beroende på förvaringsomständigheter kan de små benen finnas bevarade i kistan. Benen från små foster är inte helt förbenade och färdigutvecklade, och därför är de såväl ömtåliga som svåra att identifiera som just människoben. Seden synes ha förekommit från medeltid och in på 1900-talet. Fosterbegravningar i kyrkor förekommer även i de övriga nordiska länderna.
Fosterkistan som hittats i Gällareds kyrka. På den nedersta bilden är kistan öppen och svepningen syns.
En vanlig uppfattning är att traditionen att i hemlighet begrava dödfödda foster uppstod som en konsekvens av att den medeltida kyrkolagen förbjöd odöpta barn att begravas i vigd jord. Parallellt existerade folkliga föreställningar om att ett barn som inte begravdes ordentligt i vigd jord skulle kunna spöka för sina föräldrar i gestalt av en myling. Traditionen med hemliga fosterbegravningar fortsatte dock långt efter att kyrkans förbud mot att begrava odöpta barn i vigd jord upphört, och orsakerna var sannolikt mer komplexa än vad som hittills antagits. Den hårda lagstiftningen riktad mot utomäktenskapliga graviditeter och barnamord under 1600- och delar av 1700-talen var förmodligen en. Det sociala stigmat kring såväl missfall som utomäktenskapliga graviditeter har sannolikt också bidragit.
För att få djupare inblick i omständigheterna runt det lilla fostret i Gällared startade ett detektivarbete där fyndets alla olika delar djupstuderades. Textilen analyserades av konservator Professor emerita Elizabeth E. Peacock (Norges tekniske naturvitenskapelig universitet (NTNU) Vitenskapsmuseet, Trondheim) och visade sig bestå av kypertvävd oblekt bomull, medan fållen har fästs med en kastsöm i lintråd. Svepningen har troligen tillverkats av återanvänd hushållstextil som särskilt utformats för fostret. Även kistan har tillverkats i syfte att förvara det lilla fostret. Den hemsnickrade kistan är rektangulär och grovt konstruerad av furubitar, vilka är ojämna i form och storlek. Även om bitarna är väl fästa vid varandra är kistans övergripande form skev. Locket och flera av sidorna är fint fasade.
Den lilla kistan med dess innehåll ska åter få vila under kyrkgolvet i Gällareds kyrka. Församlingen lät skapa en inspektionslucka i trägolvet vid renoveringsarbetet och där ska nu en tidskapsel, innehållandes kistan och alla artiklar som skrivits om fyndet, sättas ned. Därmed säkras det historiska sammanhanget och förmedlas till kommande generationer samtidigt som framtida vetenskapliga undersökningar av fyndet blir möjliga.
Stina Tegnhed, arkeolog Kulturmiljö Halland
Fotnot 1 : Fosterveckor räknas från tidpunkten för befruktningen.
Om du vill läsa mer
Maltin, E., Turner-Walker, G., Tegnhed, S. & Peacock, E. 2020. The concealed interment of a first‐trimester foetus in Gällared Parish Church (1831), Sweden: Age‐estimation and reconstructed taphonomy. International Journal of Osteoarchaeology. 
Peacock, Elizabeth E, Tegnhed, Stina, Maltin, Emma & Turner-Walker, Gordon 2020. The Gällared shroud and the preservation of a clandestine early 19th century foetal burial. Archaelogical Textiles Review 62, s. 152-163.
Peacock, E. E., Tegnhed, S. & Maltin, E. 2021. Skjulte fosterbegravelser i kirker – en tragisk, men omsorgsfull skikk. SPOR 2021, nr. 1.
Tegnhed, S. 2021. En begravning i lönndom – under kyrkgolvet vilade en liten kista med ett nio veckor gammalt foster. I Halland 2021:1
I slutet av augusti 2021 deltog Kulturmiljö Halland genom Stina Tegnhed i NESAT – North European Symposium for Archaeological Textiles i Finland. Stina och hennes forskarkollegor gjorde en presentation kring två fosterbegravningar – den i Gällared kyrka (1831) och en i Bringetofta kyrka (från sent 1700-tal/tidigt 1800-tal) i Småland. Den här gången var textilen som använts som svepning i fokus. Professor emerita och konservator Elizabeth Peacock höll i presentationen och den har nu blivit tillgänglig genom NTNU (Norges Teknisk-Naturvetenskapliga universitet) i Trondheims youtube-kanal:
Kulturmiljö Halland 