De första träproverna från vraken har analyserats och visar att Varbergskoggen 1 byggts med virke som fällts efter 1346 i området kring Nederländerna, Belgien och nordöstra Frankrike. Den mindre Varbergskoggen 2 byggdes av ek som avverkades 1355–1357 i norra Polen. Analyserna antyder att båda fartygen var långväga gäster i hamnen. För att precisera dateringarna och få en uppfattning om hur länge koggarna var i bruk kommer ytterligare prover att analyseras framöver.
Fotoplan över Varbergskoggen 1. Foto: Anders Gutehall, Visuell Arkeologi.
Fotoplan över Varbergskoggen 2. Foto: Anders Gutehall, Visuell Arkeologi.
Varbergskoggen 1 består av en nästan komplett babordssida som är cirka 20,5 meter lång och 5 meter hög. Varbergskoggen 2 består av den förliga delen av ett bottenparti, cirka 8 meter långt och 4,5 meter brett.
Koggarna hittades vid den tidigare strandlinjen intill Varbergs medeltida föregångare Getakärr. Koggen var en vanligt förekommande fartygstyp under perioden 1150–1450, men trots det har det bara gjorts en handfull fynd av koggar i Sverige.
Flera av de konstruktionsdrag som är kännetecknande för den medeltida koggen kunde ses vid undersökningen – bottenbordläggningen som är lagd kant i kant (kravell) medan borden i sidorna är lagda omlott (klink), tätningen mellan borden som är gjord med mossa och särskilda tätningslister samt de kraftiga tvärbalkarna vars ändar stuckit ut genom skrovsidorna.
Kogg 1 undersöks i fält. Konstruktionsdetaljer studeras och dokumenteras innan de individuella bitarna lyfts av arkeologer och läggs i vattenbassänger.
I vraken gjordes flera intressanta fynd som bland annat läderskor och olika husgeråd av trä och keramik som berättar för oss om livet ombord. I Varbergskoggen 1 (den större av de två) fanns även en mängd skeppsutrustning och reservdelar till fartyget kvar.
Vid undersökningen hittades välbevarade träföremål som besättningen använt i sin vardag, som träskålar och skedar. Det hittades också ett antal tunnlock och tunnbottnar med inristningar. Arkeologerna i fält samlade även in jordprover för analys som eventuellt innehåller matrester eller kan visa vilken typ av last som fanns ombord. Dessa prover kan hjälpa arkeologer oss att förstå varifrån skeppen och besättningen kom och var de skulle.
Än vet vi inte varför koggarna förliste. Det var tydligt under utgrävningen att när den stora koggen fortfarande var riggad när den av någon anledning lade sig på sidan. Förhoppningen är att arbetet med 3D-skanningen av varje enskilt timmer kommer att kunna avslöja ledtrådar eftersom att alla träbitar då kommer rengöras och ses över.
Att hitta vrak efter koggar är ovanligt och två koggar på bara tio meter från varandra är nästan helt unikt. Varbergskoggen 1, som består av en nästan komplett babordssida, är dessutom det bäst bevarade koggvrak som hittills undersökts i Sverige. Då dimensionerna på timren i skeppskonstruktionen såväl som utförandet i vissa konstruktionsdetaljer skiljer sig åt mellan de två vraken kompletterar de varandra på ett utomordentligt sätt.
De vrak efter koggar som hittats runt om i Europa varierar i ålder, storlek, byggnadssätt och lastförmåga. Det innebär att kunskapen om skeppstypens ursprung, utveckling och spridning över tid fortfarande är mycket begränsad. Koggarna i Varberg kan här bidra med viktig kunskap.
Barlasten i kogg 1 är här snart helt avlägsnad. Under den hittades bland annat välbevarade delar till skeppets rigg.
Om projektet
Sedan 2019 arbetar Trafikverket med att anlägga en järnvägstunnel under Varberg. Arkeologerna/Statens historiska museer ansvarar för de arkeologiska undersökningarna inom tunnelprojektet med Kulturmiljö Halland, en del av Hallands kulturhistoriska museum, som samarbetspartner. I samband med detta påträffades under våren 2022 vraken efter de två koggarna. Vid undersökningen av vraken medverkar marinarkeologer från Visuell Arkeologi och Bohusläns museum. Den dendrokronologiska analysen (årsringsdateringen) av vraken utförs av Aoife Daly, Dendro.dk. Under 2023 fortsätter undersökningsarbetet med digital uppmätning av skeppens byggnadstimmer och olika naturvetenskapliga analyser.
Kulturmiljö Halland 